Hej hej!

Jag lever och kan vara i mörker utan att vara rädd. Eller ja, inte räddare än vanligt vill säga. Jag vet att det är skittöntigt för en vuxen människa (jag känner mig inte speciellt vuxen men räknas väl som det ändå) att vara så sjukt mörkrädd. Det är ju liksom bara barn som är mörkrädda men jag kan inte hjälpa det. Jag tror att jag alltid varit det, sen blev det lite bättre ett par år i början av tonåren innan det blev mycket, mycket värre igen. Alltså när jag träffade min sambo så blev han nog rätt chockad över att jag var så rädd av mig. Han och hans bästa vänn tittade på film varje onsdag (alla nya filmer kommer ut då) och för det mesta var det skräckfilmer eller rysare som stod på schemat. Kunde jag så styde jag gärna in dem på action istället men det var inte alltid som det hade kommit ut någon ny actionrulle. De kunde inte förstå varför jag alltid somnade under filmerna (de läskiga alltså) men det var inte så konstigt. Under den här tiden lärde jag mig nämligen att tvinga min kropp till sömn så jag skulle slippa bli skrämd av filmerna... Hehe

Vartefter så lärde de sig att jag inte kunde titta på läskiga filmer (jag kan må dåligt av dem i flera månader efteråt, helt ärligt) så då kunde vi börja titta på lite andra typer av filmer.

 
Bildkälla 1                                               Bildkälla 2

Så idag skulle jag då utsätt mig för detta igen och jag hade verkligen ställt in mig på det värsta. Vad gör man inte för att få en härlig stund med sina vänner. När jag kom dit fick jag veta att vi skulle se The Shining med Jack Nicolson. Ingen film jag har sett förut men någonstans plingade det en klocka men jag visste inte varför. Inte fören ungefär 10-15 minuter in i filmen när pojken börjar prata med sitt pekfinger med läskig röst. Då kom jag på det, det är en av de äckligaste filmerna genom tiderna och den är så krypande att många vägrar att se den igen.

Fan, tänkte jag... Jävla skit, jag kommer aldrig mer att bli normal igen...

MEN... vi hann inte se hela. JIIPPII!!! Det var några som skulle ha en kvällskurs i spanska som behövde rummet så vi missade sista timmen på filmen. Jag är absolut inte ledsen för det för jag känner mig normal fortfarande även om jag är lite nyfiken på hur det slutar...

Nu sitter jag och äter upp godiset som jag köpte till filmen...

Puss