Hej hej!
Såg att det var ett tag sen jag uppdaterade. Jag har knappt suttit vid datorn på hela helgen. När jag kom hem i fredags så mådde jag så himla konstigt. Jag var på fruktansvärt dåligt humör och ville knappt att sambon skulle röra vid mig. Jag hade ont i varenda led man kan ha och frös något fruktansvärt. Jag var hungrig men var inte sugen på mat, jag var rastlös men orkade inte göra något. Tur att man har världens bästa sambo som bäddade ner mig i soffan med tjock tröja, 2 filtar och mitt mega tjocka täcke. Sen gick han och handlade kokkorv och bröd och hyrde en film till oss. Så gott, jag åt massor =) Det var så skönt att ha någon som tog hand om en fast att jag egentligen inte ville det. Jag har verkligen världens underbaraste fästman =) Blev inte mycket gjort den kvällen. tittade på film och sen gå och sova.

Igår gick vi upp hyfsat tidigt för att möta upp svärmor på hennes jobb och fixa med min bil. Den blev städad på insidan, tvättade säterna, skurade mattorna och putsade och fejade. Dessutom tvättade jag hela bilen på utsidan, körde med polich och vaxade den. Nu är den riktigt fin vill jag lova! Skönt att man fick hjälp av sambon för det går så mycket snabbare då. Dessutom är ju inte min bil så stor så man är ju klar på ett par timmar.
Jag ska försöka sälja min bil. Vi använder den inte längre för vi behöver inte 2 bilar och det är så synd att den bara blir stående. Ska ta och besikta den och sen lägga ut den på blocket eller nåt.

Vi brukar ju alltid behöva gå upp tidigt på Söndagar för att tvätta, men svärmor passade på att tvätta åt oss på hennes jobb medan vi ändå höll på med bilen så allting blev tvättat, struket och pressat redan igår. Så himla skönt =) Då kunde vi sova imorse och slippa springa upp och ner till tvättstugan hela förmiddagen.

Nej just nu håller min kropp verkligen på att ge upp. Jag har mått skit hela helgen så det har börjat sätta sig i huvudet också. Tror att det är en massa frustration över att alltid ha ont och inte kunna göra något som börjar sätta spår. Dessutom är jag så trött hela tiden av att jämt ha ont och det är också irriterande. Tur att det bara är 10 dagar kvar tills jag ska till doktorn. Jag hoppas verkligen att de hittar något för annars kommer jag att bli så knäckt. Just nu oroar jag mig inte för om de ska hitta något utan snarare för om de inte skulle hitta något. Det känns nästan värre, för jag vet hur jag mår och jag vill inte behöva må så här jämt. Jag vill att de hittar något och att de då kan bota mig istället. Jag är liksom redo att kämpa, allt för att slippa denna smärta... Det låter kanske hemskt men jag lovar er, att leva så här är inte heller nåt liv. Jag är bara 24 år men känner mig som en skruttig 80 åring...

Nu orkar jag inte skriva mera... Vill bara gosa i famnen på min älskade den sista stunde vi har kvar av helgen tillsammans. Nu väntar återigen en vecka i Uppsala för mig.

Puss på er =)