Jag gör det i ren protest. Jag gör det ör att jag är så arg. Jag gör det ör att det inte finns något svenskt bidrag. Jag gör det för att jag är besviken. Jag gör det för att det skulle göra för ont...



Nej jag kommer inte att titta på finalen av årets Eurovision song contest trots att det är höjdpunkten för året och trots att jag har längtat massor sedan sist. Jag är verkligen en schlagernörd ända in i ryggmärgen, jag lär mig favoritlåtarna efter en lyssning och jag brukar spela in alla delar av hela melodifestivalcirkusen. Jag sitter klistrad varje vecka och kommer med egna kommentarer om alla låtar, både i svenska uttagningen och Eurovision.



Men nej, i år ommer jag inte att titta på finalen. Jag blev så himla ledsen och besviken på Europa i torsdags att mitt hjärta blöder för Annas skull och för min egen. Det är första gången någonsin som vi inte är med i finalen och det är första gånen någonsin som jag inte kommer att titta på den (direkt eller som repris). Det skulle helt enkelt vara för smärtsamt. För mig är det en landssorg som råder just nu och jag vill inte se de glada ansikterna på de bidragen som lyckades ta sig vidare istället för Anna, när de får sjunga och tävla ikväll. Jag vill inte se Europa fira hela kvällen och natten lång efter att de utsett en ny vinnare, när inte Anna ens får en chans att försöka. Det känns som om de kastade ut henne i smutsen och nu dansar på henne...

 
Bildkälla, bildkälla 2

Nej jag är ingen dålig förlorare, utan jag har bara fått mitt hjärta krossat av Europa och jag orkar helt enkelt inte se dem fira. Anna jorde det bästa framträdandet hon någonsin gjort och henns låt gick rakt in i hjärtat på mig. Därför kan jag inte förstå hur hon inte kunde gå vidare...

Så ikväll ska jag umgås med min älskade och försöka hela mitt hjärta igen. Jag kommer tillbaka nästa år igen, jag lovar. Då tar vi nya tag och denna gång ska vi vinna!!!!


Bildkälla