Heej!!

Ush jag är såååå mätt just nu att jag knappt orkade gå hem igen. När vi gick ner mot O´learys så hade jag ju Runda kiosken som backup om O´learys skulle vara stängt. Papas Tapas var ju det (de kollade på handboll tydligen) så lite orolig var jag allt. Men runda kiosken är ju ALLTID öppen så jag kände mig lugn. Ända tills vi går över torget och ser att BÅDE Kebabhuset OCH runda kiosken (!?!) var stängda. Min nervositet började bubbla igen och snabbt som ögat spanade in alla andra ställen i närheten som skulle kunna ha något att äta. Jag tänkte att jag som sista utväg skulle kunna knapra på några löv, men inte ens det fanns....

När vi svängde runt hörnet vid Myrorna för sista upploppssträckan till O´learys så var jag så spänd (och hungrig) att jag knappt kunde gå ordentligt. Jag ville liksom springa... Åhh vilken skön känsla jag fick i kroppen när dörren gled upp och en servitör mötte oss i dörren och frågade om vi ville äta... JAAAAAA, hade jag lust att skrika då, men för husefridens skull så höll jag mig passiv och satte mig snällt vid bordet och beställde....


Bildkälla

Änglarna började sjunga när jag ser hur servitrisen som ska servera vår dricka även har med sig någonting annat, någonting salt med smörsmak, varma poppade....POPPCORN!!!!! Äntligen, skrek min mage och trots att jag försökte behärska mig så försvann alla popcorn lika snabbt som en droppe vatten i Sahara...


Bildkälla

När de väl var slut och maten kom in hade ett stilla lugn spridit sig i hela kroppen på mig och jag kunde äntligen få njuta av den goda pastan, den krämiga Alfredo-såsen, den möra kycklingen och det knapriga vitlöksbrödet =) Mmums!!!

Nöjd, mätt och glad kunde vi sedan vanka hemåt igen. Jag tog inte ens någon efterrätt. Jag är inte sjuk jag lovar, bara fruktansvärt mätt....

Puss och godnatt