Hej på er!
Förlåt för uppehållet men jag har varit inne i en riktig down-period. Som ni vet var jag hos doktorn för utredning och nu har jag fått diagnosen fibromyalgi. Det är en kronisk sjukdom där hjärnan bli överkänslig mot smärta och pumpar ut smärtsignaler till delar som sen inte gör ont om man trycker på dem. Detta förklarar all min smärta i leder och muskler. Att jag dessutom är överrörlig i lederna gör att hjärnan tror att jag har ännu ondare än vad den skulle tro om jag hade "normala" leder. All smärta gör också att jag är obotligt trött och det är jätteviktigt att jag får sova ordentligt och ostört. Efter en natt med dålig sömn har jag mycket mer ont i kroppen. Därför äter jag en medicin som bryter smärtmönstret i hjärnan och som gör att jag får sova bättre. För det mesta slipper jag att vakna typ 40 gånger per natt... Nu vaknar jag bara ett par gånger vilket är väldigt skönt =)

Även om jag var beredd på att få en diagnos (för jag visste att något var fel) och trots att jag läst en del om fibromyalgin innan så blev det ändå ett nederlag för psyket. Det kanske inte låter så konstigt för utomstående men jag var inte beredd på att jag skulle reagera som jag gjorde. Jag gick ner mig ganska ordentligt och hade inte lust att göra så mycket annat än att ligga i soffan, titta på tv eller hålla på med datorn. Jag blev asocial och tyckte bara att det var jobbigt att behöva träffa människor. Dessutom la jag av med all träning och att äta nyttigt. Åt massor med godis, bullar och annat onyttigt, trots att jag vet att det är viktigt att äta sunt för att må bra.

Som tur är så blev min sambo sjukskriven pga en skada i foten och vi har därför varit hemma tillsammans de senaste 3 veckorna. Det hjälpte mig oerhört mycket. Han behövde hjälp att hämta och bära saker, få skjuts överallt osv. Det gjorde att jag var tvungen att ta mig upp ur soffan och ta mig ut. Det enda jag behöver tänka på är att inte vara ute för länge utan gå och lägga mig hyffsat skapligt. Dessutom har jag försökt att få in en rytm att vakna någon gång mellan 7-8 även på "lediga" dagar.

Allt detta har alltså hänt på ungefär en månad och jag känner nu att jag börjar vänja mig vid min sjukdom. Sen finns det säkert mycket som jag ännu inte vet men det vardagliga fungerar bra nu. Jag har fått lära mig att lyssna på min kropp och inte pressa den som jag gjorde tidigare bara för att jag ville göra vissa saker. Folk får tycka att jag är tråkig men det kan jag ta. Att vara ett partydjur har aldrig riktigt varit min filosofi vilket nog är till min fördel, för omställningen är inte lika stor då. Dessutom ska jag helst inte blanda alkohol med medicinen (nåt glas vin eller öl då och då är ingen fara) så numera hänger jag mest vid de alkoholfria hyllorna på systemet =)

Jag har sagt det förut men nu ska jag försöka slänga upp fler inlägg och lite mera frekvent än jag gjort tidigare. Om ni undrar något så är det bara att fråga. Jag svarar gärna.

Puss