100611 - Varför känns datumet bekant???

Hej och godmorgon!

Visst är det synd att det regnar idag. Fast det kunde behövas för det är riktigt torrt i markerna nu. Men men det är ju alltid trevligare med sol =)

Gårdagen blev inte riktigt som jag hade planerat. När jag var på väg hem från Martell (vi slet riktigt hårt kan jag lova, svetten rann om oss båda) så ringer jag sambon för att berätta att jag är på väg hem och är hungrig. Då säger han att Robban hade bjudit med oss ut och käka. Först kände jag shit, hur ska jag hinna det? Men sen kände jag magen kurra så okej då. När jag väl kom hem frågar sambon om jag kunde vara klar och nere på Papas till halv7. Öööööö, klockan var då 5 i 6 och jag stog svettig och stinkande i ridkläderna i hallen....

Jag kastade mig in i duschen, på med smink, blåste håret till hälften och slängde på mig lite kläder... Jag var klar 5 i halv7. Hehe

Sen blev det en mycket trevlig kväll på Papas med mycket god mat och trevligt sällskap.


Jag har gått och funderat på varför den 11 juni har känts så bekant. Har jag bokat in något då eller varför känns datumet så speciellt?? Jag har verkligen våndats över att jag ska glömma något bara för att jag inte kan komma på varför datumet är så viktigt...
Igår kom jag på det...
Exakt för 5 år sedan idag satt jag i parken och hade champagnefrukost med mina älskade klasskompisar. Vi hade myskläder och ALLA hade sina studentunderkläder på sig, för det hade vi bestämt det. Det var ganska kallt och molnigt men vi hade trevligt och mysigt iaf. Sista morgonen med gänget...




Vi var ju tvungna att visa våra snygga trosor/kalsonger...


Möss-skrivning


Hela klassen uppställda... (jag står som nummer 2 från vänster längst bak)

Vi var ett helt gäng som var hemma hos oss och gjorde sig iordning eftersom vi var nog de ända som hade egen lägenhet i stan. Det var också jättemysigt =)


Utspring...




Min studentskylt som min duktiga faster har gjort


Jag och Cic...


Vårt fina flak...


Denna dag var även speciell för mig för denna dag förlovade jag och min sambo oss...


NA3A, KAN NI FATTA ATT DET REDAN ÄR 5 ÅR SEDAN??? JAG SAKNAR VÅRA HÄNG VID SKÅPEN OCH I ÖVERGÅNGEN...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback